... Du är allt jag någonsin önskat, Du är allt jag någonsin drömt. Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt.
Du är den som får mig hoppas, Du är den som får mig le. All min kärlek får du bära, Hela livet vill jag ge!
Du är där när ingen ser mig, Du är där när stormen yr. Du är där när natten skrämmer, Du är där när dagen gryr.
Jag vill alltid ha dig nära, när som åren läggs till år. Och vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår! -Sonja Aldén

torsdag 24 februari 2011

...

Satt på jobbet igår och bläddrade i senaste numret av "Allt i Hemmet" och såg en bild på ett kök som påminde väldigt mycket om något jag kände igen, på nästa sida var en bild på Emma och Kenneth Newman, Ellens svägerska och hennes man. Inte konstigt att jag kände igen köket, vi bodde ju där några nätter i november! Kul med "hemma hos" reportage hos någon man typ "känner"!

De senaste veckorna har jag och Calle börjat fundera på om bäbisar kan vara stela eller om bäbisar automatiskt är dunder viga?
Edwin har stått väldigt still i sin fysiska utveckling nu i flera månader men det är igentligen inget vi funderat på förän de senaste 3 veckorna nu. Edwins kompis som är 6v äldre går nästan och några av de barnen i föräldragruppen efter oss kryper sedan flera veckor medans Edwin inte sitter och ändå borde vara 8,5 månad nu eller 10 hur man nu ser det. Alla är olika så vi har inre reagerat så mycket på det men däremot har han aldrig kunnat nå sina tår.... min bild av bäbisar är ju att de lika lätt suger på tårna som på fingrarna. Edwin har aldrig ens kunnat hålla i sina fötter med händerna....

Jag har nämnt mina funderingar lite på bloggen och fejjan oh fått flera svar i stil med -Han är ju förtidigt född, det förstår du väl att du inte kan kräva samma saker av honnom som av andra barn.
Snacka om dissad! Men - IN YOUR FACE!!!

På skidlägret nu var det med en tjej som jobbar som sjuksyrra på Neonatalavdelningen på kss och hon såg direkt att Edwin var väldigt stel i höften och hade lite för klena ryggmuskler. Skönt att det inte var något allvarligt utan bara sådant som går att träna upp. Men väldigt skönt att det inte bara var jag som var nojjig utan att det faktiskt var något som var fel!
På de 5 dagar som vi var i Sälen är det en enorm skillnad efter bara lite kämpande med stretching och sjukgymnast övningar. Nu sitter han riktigt stabilt och ganska länge från att totalvägra sittställning. han kan till o med nudda tårna mot fingertopparna om han anstränger sig lite!
Ska ändå få en remiss till Neos Sjukgymnast på KSS får vi se vad dom säger. Tur att Maria var med till sälen annars hade det nog gått några månader till innan någon uppmärksammat problemet.

Vår sjuksyrra på BVC är jättegullig, trevlig och omtänksam och Edwin är hennes första prematur patient  så hon har läst på lite extra för vår skull men hon tittar ju ändå mest på vikt och längd och så han äter som han ska. Så det hade nog dröjt till läkarkollan vid ettårskontrollen innan de uppmärksammat problemet.
Eller kanske inte då heller om det är samma typ av läkare som vid 6månaders kollen. En stafetttläkare som såg väldigt obekväm ut med barn och vår bvc skötreska fick stå brevid och berätta vilka koller han skulle göra och vart han skulle fylla i de uppgifterna på datorn!

Hejja Sjukvården!!!

Väldigt förtroende höjjande...

1 kommentar:

  1. Vad skönt att ni kom på vad det var! Nu får lillkillen stretcha sig i form som vi andra. Kram

    SvaraRadera